Välj en sida
Stadsdel Kymlinge Del 3.

Stadsdel Kymlinge Del 3.

Bidragen inlämnade och utvärderade.

De tre koncepten som gick vidare i den internationella workshop ”Doughnut Districts” som hölls innan sommaren är nu färdigställda. Slutrapporterna är inlämnade och Vasakronan håller en dialog med Sundbybergs kommun, som ännu inte visar något stöd för att bebygga området. Oavsett skissar Vasakronan vidare. Den kunskap man samlar in drar man nytta av i andra projekt.

Läs föregående artikel!

Stadsdel Kymlinge Del 2. Doughnut districts

Vi friskar upp minnet lite.

KORTA FAKTA OM NORRA KYMLINGE

  • I Norra Kymlinge vill Vasakronan bygga en helt ny stadsdel och ambitionen är hög – att bygga den mest hållbara staden för världen.
  • Stadsdelen skulle kunna ge upp emot 7 000 bostäder samt service och arbetsplatser.
  • Området ligger i Sundbybergs kommun, söder om Kista och norr om Igelbäckens naturreservat och omfattar 55 hektar mark.
  • Området gränsar till tre kommuner – Sundbyberg, Stockholm stad och Sollentuna – och avgränsas av de stora vägarna E4 och E18.
  • I Norra Kymlinge finns redan en tunnelbanestation som med små medel skulle kunna färdigställas och öppnas för trafik. Stationen ligger mellan Kista och Hallonbergen på den blå linjens Akalla-gren.
  • En bebyggelse i Norra Kymlinge och öppnandet av tunnelbanestationen skulle öka nyttan av naturreservatet Igelbäcken och göra det tillgängligt för fler.
  • Vasakronan är ensam ägare till området. Det ger unika förutsättningar att utveckla området på ett långsiktigt och bra sätt

Vasakronan är en av de största fastighetsägarna i området med ett engagemang i både Järvastaden och Ursvik sedan 90-talet. Nu vill man återigen se över möjligheterna att öppna upp stationen Kymlinge och göra naturreservatet mer tillgängligt.

Ett känsligt uppdrag kräver proffs

En hög ambition om att skapa den mest hållbara stadsdelen i världen kräver spetskompetens i alla områden. De tre team som arbetade fram koncepten bestod av experter inom arkitektur, hållbarhet och teknik.

Projektet tar avstamp från FN’s globala mål för hållbar utveckling. Men de skrivna målen räcker inte till för att uppfylla kraven som den mest hållbara stadsdelen i världen kräver. Frågan om, hur man kan leva och vistas i Kymlinge utan att påverka miljön/planetens gränser negativt kvarstår. Än så länge har man bara skrapat på ytan men det finns idéer i de tre teamens rapporter som kännetecknar innovativa lösningar. Hur ett hushåll kan bli självförsörjande, hur transport inom området kan ske utan fossila bränslen och hur man kan leva och arbeta inom stadsdelen.

Men för att pusselbitarna ska falla på plats krävs att kretsloppet fungerar. En cirkulär och hållbar ekonomi inom stadsdelen är en nyckel. ”Use wise and reuse twice” säger ganska mycket. Att använda lokala resurser såsom träd för byggnation, något som är mycket på tapeten nu, läs mer här. Att odla gemensamt är också en viktig nyckel. Här föreslås inte bara lotter för grönsaker utan även att utnyttja det närliggande vattnet för fiskodling.
För att kunna leva såhär är det viktigt med närhet. Kista, Silverdal/Sollentuna och övriga Sundbyberg är nära. Om man har linbaneloopen som Stockholmsbyggmästarna föreslår i åtanke så finns ännu fler möjligheter för transport.

 

Flexibilitet är också en nyckel som också presenteras i ett av förslagen. Tänk att bygga låga hus om 2-3 våningsplan inom ett kvarter för drygt 200 hushåll på en area om ca 20 000kvm. En flexibel struktur låter invånarna i kvarteret själva modifiera väggar, planlösning och luften mellan husen för aktivitet och verksamhet. Med närheten till marken skapar man en trygg och trivsam miljö för barn, närhet till trädgårdar, omgivningen mm.
Man presenterar även lösningar för mobilitet och transport utan att köra omkring i traditionella bilar. Tänk förarlösa bussar till exempel, de finns och används idag (se exempel på Olli här).

 

Integrera med sprickdalslandskapet

Norra Kymlinges landskap är kuperat och överfördes till Sundbybergs kommun från Stockholm 1971.
Bland rapporterna så föreslår man att inte spränga i marken utan att bygga med terrängen. Att antingen anlägga längs terrängen, transplantera byggnader eller att integrera naturen med byggnadsstrukturerna. Detta låter ju förstår väldigt flummigt vid första anblick men det ligger lite mer bakom idéerna. Genom att integrera nybyggnation med landskapet behöver inte naturen gå förlorad. Men det tar inte slut där. Tänk att även kunna producera din egna energi, mat och ta hand om avfall inom hushållet.

 

Istället för att spränga i landskapet kan man anlägga husgrunden längs det. På så sätt kan man platsbygga hus utan större ingrepp i natur och forsla schaktmassor. På det här sättet kan byggnationen komplettera naturen istället för att ersätta den. Detta är inget helt nytt sätt att bygga på. I Stockholm finns flera sådana här exempel, inte minst i Södermalm.

Ett mer vågat förslag är att transplantera mark och bygga ihop med byggnader. Om man exempelvis skulle behöva kapa en bergstopp för att markförhållandena till ett hus skulle kräva det så kan man förvara den marken under tiden huset färdigställs. När byggnaden sedan är på plats placerar man den utskurna marken i byggnaden (se exempel på liknande lösningar i Sundbyberg här och här).

 

Ett tredje förslag visar en vision om att sammanfoga både natur och byggnad. Den ihåliga struktur kan ge plats åt naturens framväxt. Här kan man även anlägga växtväggar som får möjlighet att integreras med naturen.

Vad är slutsatsen?

Att skapa den mest hållbara staden som ger mer än vad den tar är en spännande tanke och kräver ett stort ansvar. Vem ska bo här då, och har man råd? All innovativ teknik ska ju finansieras och vara ekonomiskt hållbar också. Vad anser du om förslagen och idéerna om att bebygga Norra Kymlinge i framtiden?

Stadsdel Kymlinge Del 2. Doughnut districts

Stadsdel Kymlinge Del 2. Doughnut districts

Vasakronan tar nya tag om att väcka liv i Norra Kymlinge, som är den del av stadsdelen som inte ingår i Igelbäckens naturreservat. En yta på 55 hektar ger möjligheter till exploatering menar man, dessutom är området redan bullerstört av motorvägarna E4/E18.
Så därför har Vasakronan inlett ett nytt projekt med målet att utveckla kunskap och teknik för planering och byggnation av hållbara stadsdelar. Med så stora krav som omgivningen ställer på Kymlinge är det ett bra exempel att ”öva på”.

I ett såhär stort område är det viktigt att tänka på hur behovet kan se ut om 20 år. Eftersom att man idag inte kan veta hur behovet ser ut då så kan man i alla fall anpassa byggnationen till att vara flexibel. Det röda området på bilden nedan visar vilken del av Kymlinge som är aktuellt för projektet.

Världens hållbaraste stadsdel

Om man någon gång beslutar att bygga i Kymlinge så är det av största vikt att skapa en vision som behandlar alla viktiga aspekter. En vision som inte handlar om världens bästa stadsdel men den bästa stadsdelen för världen.

I projektet Doughnut Districts har Vasakronan jobbat på ett annorlunda sätt. Istället för att ta in arkitekter som skissar fram hur huskroppar kan se ut, har man skapat en referensgrupp för att ta fram en kravspecifikation. I samarbete med Urban Minds har Vasakronan arbetat med att utveckla kunskap för att kunna bygga hållbara och resilienta stadsdelar i absolut framkant.

Planetary boundaries/ Planetära gränser

Kravspecifikationen utgår från ett svensk konstruerat ramverk s.k. ”Planetary boundaries” som visar på hur människor påverkar resurstillgångarna. I modellen vill man visa på att projektet ska hålla en hållbar nivå i hur vi utnyttjar resurserna. Figuren nedan visar nio planetära gränser och cirkeln i mitten symboliserar en sorts balans. Innanför cirkeln har man ritat ut våra sociala värden. Därför har man lite lustigt kallat det för Doughnut Districts och ställt frågan.

Finns det verkligen hållbara städer idag, om inte. Hur skapar man det?

Frågan är närmast filosofisk och svaret saknas ännu men i projektet hoppas Vasakronan på att man når ett steg närmare svaret. Sverige ligger i framkant när det kommer till att sträva mot hållbara städer men än är det långt kvar. Så därför har man påbörjat arbetet med att ta fram nya koncept.

En internationell workshop. Doughnut districts

Kravspecifikationen som Vasakronan tillsammans med Urban Minds har satt ihop skickades ut till olika arkitektkontor, som fick möjligheten att sätta ihop team om 4-6 personer med spetskompetens inom hållbar urban utveckling. Gärna med representanter från olika nationer för att samla en bred skara av erfarenhet. 23 team anmälde sitt intresse till att delta i workshopen men endast tre valdes ut. Under 8-11 maj genomfördes en intensiv workshop med de tre teamen i Kista.

Uppdraget:

  • Teamledaren bjöds in för ett två dagars startmöte.
  • Teamen deltog i en workshop på fyra dagar.
  • Slutdokumentation med prototyper levereras två veckor efter workshopen.

Seminarium och presentation

Den 11 maj höll Vasakronan ett slutseminarium för de tre teamen att presentera sina idéer. Bland de inbjudna fins akademiker, kollegor och branschfolk.

Per Thiberg (Chef Affärsutveckling Vasakronan) öppnar seminariet och presenterar projektet. I och med de olika teammedlemmarna och internationella gästerna hålls seminariet på engelska. Per berättar om hur tanken om att utveckla Kymlinge och projektets unicitet. Än så länge har man inte hittat någon förebild för en hållbar stadsdel att ta efter.

”We said, ok, lets do this by the book… The problem is that there isn’t a book for this”

Tankeleken är onekligen spännande och skrämmande på samma gång. Kymlinge har ju ett historiskt och personligt affektionsvärde som ställer höga krav. Själv säger Per att man inte vet om workshopen kommer att mynna ut i ett skarpt projekt.

Peter Lindroos (Urban Minds) och Bo Aronsson (Projektledare stadsutveckling) presenterar sig därefter som moderatorer under seminariet. De presenterar programmet för eftermiddagen och kort om hur kravspecifikationen ser ut i fem specificerade delområden. Samlevnad & demokrati, takt & hälsa, regenerativ stad och ekonomi & teknologi.
Projektplanen genomförs i fyra delmoment. Seminariet som hölls är slutet av delmoment två. Peter visar bilder och pratar om tankar om hur man bygger en stad som frodas tillsammans med naturen omkring den och hur man får en hållbar ekonomi att fungera i harmoni.

Allt är ännu rätt flummigt och grovhugget men det är väl så stora upptäckter börjar. Vidare i programmet presenteras de tre teamen som under fyra intensiva dagar har jobbat hårt med att skapa ett koncept för hur man kan möta kravet på en Doughnut District.

Per Thiberg

Peter Lindroos

Teamens presentationer.

Teamledarna får under 20 minuter presentera hela omfattningen av deras idéer för Kymlinge.

Först ut har vi team Link. Teamledaren Ivana visar teamets övergripande mål, följt av en första skiss i tvärsnitt över landskapet. Här har de illustrerat sina idéer för hur boende, näringsliv och friluftsliv kan integreras i naturen. Därefter har man arbetat mycket med att analysera kvaliteter som olika egenskaper som en stad kan dra nytta av. För att ge ett exempel. Jämlikhet och en trivsam miljö är en konsekvens av att en stad erbjuder boende för alla samhällsklasser.

Därefter visar de hur de planerar kvarter och stråk utefter förhållandet till Sundbyberg, Kista och Silverdal. Här har man jobbat mycket analytiskt och presenterar under dagen en ganska omfattande förstudie och en affärsmodell för Kymlinge. Under processen har man tagit fram anagramet ”FIFITI” som står för Feasable (Möjlig), Implementable (Implementerbar), Flexible (Flexibel), Inclusive (Inkluderande), Transparent (Transparent) och Innovative (Innovativ). Ingen prototyp för kvarterstruktur och illustrationer men ett gediget förarbete.

Team Grau.

Upp kliver ett gäng på åtta pers. Teamledaren Susanne går direkt in på prototypen och möjligheterna till byggnation. I en rasande fart går man in på gruppens grundteori om att fläta samman en stadsdel som i väst knyter an mot Kista och i öst mot ett lugnt naturreservat. Här har man utgått mycket från att passa ihop med Kista. Ett fokusområde är att arbeta bort biltrafiken som en bärande del i infrastrukturen. Bilen ska mer vara ”Tillfälliga gäster” i en flexibel trafikmiljö. Ett intressant påstående som de nämnde var att om bilvägar blir mindre så minskar behovet av offentliga torg. Förmodligen för att platser för mänskliga möten då skulle vara fler och större. Man pratar om ”Shared space” och att undvika att äga saker och tänka mer återanvändning och samägt.

En annan intressant vision som teamet illustrerade i en skiss var stationen Kymlinge som ett tempererat växthus på 100x150m. Här skulle man kunna ha en trädgård för en intilliggande skola och fotbollsplan mm.

Vidare talar man om idéer för kvarterstruktur, infrastruktur och hur naturen blir en tillgång för stadsdelen och vise versa.

Team Mandaworks.

Teamledaren Patrick kliver upp på scenen och kastar ut små pusselbitar i plast och presenterar teamets vision som de kallar ”Surplus City”. Även det här teamet består av åtta medlemmar. Patrick presenterar medlemmarna i teamet och lämnar över ordet till sin kollega Eric-Jan som inleder konceptet Surplus city.

”The doughnut is a bunch of do nots, We say do more”

Genom att göra mer drar man nytta av grunden av planeten och människorna. Göra mer för att förbättra naturen menar Eric-Jan. Vad det konkret betyder är att framhäva fornminnen, öppna upp Igelbäcken för att skapa mer liv och slutligen återuppliva i det sprickdalslandskap som omger delar av Kymlinge. På så sätt berikar man naturen i Kymlinge mer än vad den erbjuder idag, menar Eric-jan. Han berättar vidare om hur man kan använda de bunkrar och andra betongfundament från det gamla militärområdet till kulturella och moderna rum.

Teamet ställde sig frågan. Hur ska man då uppnå ett hållbart boende utan att skada naturen?
De visar en vision om hur ett ”Surplus system” kan se ut där avfall är en resurs där vi ger mer än vad vi tar. Tänk ett hus där byggnaden är ett kraftverk, en del av landskapet, del av miljön, en odling, avfall och ditt hem. Ett hus med mycket ansvar och som är ett hem. Slutligen presenterar teamet en 3D visualisering över Kymlinge med stationen som en stor mötesplats, galleria och en skidbacke ovanpå.

Efter de tre presentationerna hålls en kort frågestund innan seminariet avslutas

Sammanfattning.

De tre teamen har onekligen tänkt utanför boxen och idéerna är ännu rätt omogna, nästa steg är att vässa på koncepten på hemmaplan. Det är ett stort fokus på hur Kymlinge ska passa ihop med Kista. Det är inte mycket fokus på Sundbyberg i teamens tankebanor. Två veckor efter workshopen ska de leverera en slutgiltig dokumentation med prototyper för varje koncept. Därmed är uppdraget slutfört.

Krutbanan

Krutbanan

Sveriges riksdag beslöt 1905 att ett stort militärt övningsfält skulle förläggas till området mellan Järvabyarna i Solna och Stäket vid Mälaren. Området skulle ersätta Ladugårdsgärde som militärt övningsfält. De första områdena som förvärvades av staten var gårdarna Nederjärva, Mellanjärva och Överjärva, vilka gav namn åt fältet.

KLICKA PÅ BILDEN FÖR FÖRSTORING

krut2

Krutbanan är en gammal militär banvall som går igenom Igelbäckens naturreservat i öst-västlig riktning. Järnvägen, som var elektrifierad, byggdes i början på 1940-talet och gick mellan norra stambanan vid Ulriksdals station (Solna) till förrådsområdet vid Stora Ursvik. På järnvägen transporterades bland annat militär ammunition. Rälsen är sedan många år uppriven.

KLICKA PÅ BILDEN FÖR FÖRSTORING

krut3

Det finns gott om spår i markerna från den militära tiden. I de öppna markerna längs Igelbäcken finns spår av bland annat kulsprutebanor och handgranatsbanor, och på många ställen i reservatet finns gropar och rester av skyttevärn. Under den militära eran användes delar av Kymlinge som en befälsförläggning. Militären lät uppföra flera, nu upprivna, byggnader vid Kymlinge såsom matsal, kokhus och utedasslänga. De mer omfattande exploateringarna av järvafältet tog sin början när militären under 1960-talet började lämna området. Formellt lämnade militären Järvafältet 1970. Än idag finns militär verksamhet kvar i kanten av fältet.

Frukostmöte om Vision 2030

Frukostmöte om Vision 2030

Igår morse höll kommunen ett frukostmöte i The Public. Sundbybergs stad arrangerar frukostmöten 4 gånger per år för alla företagare i Sundbyberg. Först vill jag passa på att be om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten på mina foton, min ordinarie kamera är på service.

Kommunstyrelsens ordförande Mikael T Eriksson öppnade mötet med att berätta några nyheter. Man har beslutat om att bygga en ny förskola mellan sopstationen och Milstensvägen i Ursvik och att man ska anställa 20 st nya förstelärare i kommunen. Nya sommarjobb ska utvecklas så att fler ungdomar får möjligheten att förbereda sig för arbetslivet.

Efter en kort dragning om detta får Filippa Blomberg ordet. Filippa är projektledare för framtagningen av ”Vision 2030” på uppdrag av kommunens förtroendevalda. Projektet bygger på att bevaka och analysera arbetsmarknaden, sociala förutsättningar och andra ingredienser för att få vår vardag att hålla ihop med Sundbybergs ökande befolkning. Här pekar man också på att hänga med i utvecklingen av teknik för att erbjuda en attraktiv stad som hänger med i utvecklingen. Detta hänger delvis ihop med ett tidigare inlägg om Silicon Sumpan. Stadens nuvarande vision togs fram 2008. Mycket har hänt och mer kommer att hända. Prognoser säger att år 2030 kommer vi att vara över 70’000 invånare i Sundbyberg.

Vi vill se Sundbyberg som en levande och nytänkande kommun där vi utvecklar saker tillsammans. Vi undrar hur du vill att Sundbyberg ska utvecklas, hur det ska vara att leva i Sundbyberg år 3020 Hur är ditt Sundbyberg? -Säger ett presentationsmaterial som delades ut.

KLICKA PÅ BILDEN FÖR FÖRSTORING

?????????????

Filippa leder oss in i en liten workshop, där man vill att vi åhörare ska skriva ned på en lapp som de har placerat ut på borden, hur vi ser att vårt Sundbyberg ser ut 2030. Här vill man att vi skriver ned våra tankar och idéer för vad vi vill med dels den nya Stadskärnan med även Sundbyberg rent allmänt. Vi får också på ett vykort (från 2030) skriva ett brev från framtiden. Lite flummigt men en rolig tankelek.

De nya ledorden som ingår i visionen är Levande, Nytänkande och Tillsammans. Bilden nedan visar en ”Mindmap” av nyckelord hemmahörande under respektive ledord för att ge en vild av hur projektet tänker. Här fick även åhörarna möjlighet att lägga till egna tankar och idéer.

KLICKA PÅ BILDEN FÖR FÖRSTORING

mindmapen

Filippa bjuder sedan in till en öppen frågestund där hon låter åhörarna låna mikrofonen för att delge vad de har skrivit ner. Där nämns det att man vill se en ny gymnasieskola och en annan ville se Kymlingestationen färdigställd.

Filippa ser och tänker om vision 2030 som ett sorts kompass i vårt vardagliga liv som inte bara kommunen, utan även vi medborgare tillsammans ska få möjlighet att skapa. Vi får se vad som planeras härnäst.
Den nya visionen förväntas antas av kommunfullmäktige under hösten 2016

Innan mötet avslutas och ingår efterminglet presenterar några viktiga personer sin närvaro.

Kommunens näringslivsminister Sharif Pakzad tar scen och säger några ord om vädret och bjuder sedan in ordförande i stadskärneföreningen Lars-Herman Larsson som pratar lite om kommersiell utveckling och handel. Han säger också att han kommer att närvara under vårmarknaden 11-14 maj i år för att prata mer om den nya stadskärnan. Slutligen kliver Henrik Lindén, ordförande för Företagarna i Sundbyberg-Ekerö och nämner att han är i huset för de som är intresserade.

Mötet avslutas och minglet inleds. Med det sagt vill jag tacka för frukosten!